på bägge sidor, hwarefter de böra wändas: När de då fått en wacker färg, så beströs de med litet miöl, och när det fräsit tilhopa, så slås litet kiöttsåppa eller couli derpå och låter det koka med litet peppar, ingefära, en hel lök med några skårror uti, en anjovis, och en knippa af basilika, lagerbärsblad och timjan: när det är mört, tages kiöttet up och saucen silas, hwilken åter upkokas, och lägges murklor och citron-skifwor deruti tillika med kiöttet och salt, så kan det anrättas. Denne Fricando kan ock stekas på spett och sedan läggas på gröna ärter til garnering.
At röka Kalf-bringa.
Skiär bogen ifrån feta och stora Kalf-bringor, tag en half fingerbår luttrat saltpetter til 2 bringor, och stöt det helt fint, blanda det med fint salt och gnid bringorna dermed rätt wäl: sedan nedsaltas de med mera salt uti et rensmakande trä-käril, och på dem lägges en trä-botten med sten uppå, så at de packa sig wäl tilhopa: lät dem deruti ligga 8 dagar, hwarefter de uptagas och skiöljas: sedan läggas de emillan dukar, och klappas derpå med händerna, at wattnet går af dem; derefter hängas de up uti en skårsten, men acktas at de intet komma wid muren och blifwa sotade, utan hänga ledigt på alla sidor. Lägg en tiåck biörke-klabb i spisen, som bara kan hålla jämn eld, men intet låga, och derpå lägges rått enris, så at det jämt röker i 3 dygn med kall rök, då tagas bringorna neder och uphängas uti et rum der de kunna blifwa tårra, så äro de goda och kunna då kokas, när man behagar: De ätas med senap
