syltan, så lång som hon är, hwilket giör at hon ser ut som et klöfwerblad; stickorna lindas hårdt til med segelgarn, och lägges straxt tilbaka uti det warma spadet, hwaruti hon blifwer liggande til des det är helt kalt, då servietten och stickorna tagas bort. Will man någon tid förwara henne, så saltas spadet något starkare och slås litet win uti medan hon kokar. Om man låter hufwud och fötter koka i samma spad tillika med syltan, så kan det ock brukas, men när hon anrättas så skiäres hon uti skifwor och ätes med ätticka.
Dito Sylta af Gris.
Tag en ung gris som är fet, och sedan han är rengiord, så flå honom jämt med swålen, bred swålen ut på et bord och strö derpå peppar, muskottblomma och litet näglickor, kryddorne måste wara groft stötte, tag så kokad rökt oxetunga och flå skinnet af, skiär henne i långa smala rimsor, och sammaledes fläsk och gris-fötter, lägg dem radtals om hwarandra på swålen och strö pistager uppå, som äro skalade och skurne i strimmor, samt några hårdkokade hackade ägg: rulla så tilhopa och linda en serviett rätt hårdt om, samt bind segelgarn derutom, lägg då i kalt watten at koka och när hon är så miuk at fingret går igenom, så tages hon up och lägges i präss; när hon der legat öfwer natten, så giör en salt laka och conservera henne uti; men servietten med segelgarnet tages då bort. Denna sylta ätes med ätticka.
