stickes fingret wäl in i samma hål och fares dermed rundt om i hönset, så låssna inelfworna; derpå skiäres neder wid ändan rundt omkring skinnet, på den öpning som hönset hafwer af naturen, dock så at intet tarmarna gå sönder, hönset lägges på bordet, och tryckes med handen på bröstet, så gifwa inelfworna sig fram: tag sedan uti och drag tilfyllest ut, och skulle hålet då wara förtrångt, så kan litet öpnas på båda sidor; örmagen och lefweren skiljes ifrån tarmarna, på den senare tages gallan bort, men på den förra skiäres bort de små knylarne på bägge sidor, sedan öpnas han och drages skinnet af honom, och derefter twättas alt wäl rent, men när fötterna nyttjas, så skiäras klorna bort. Huru inälfwor af gäss böra rengiöras, finnes beskrifwit wid swartsåppa.
På hwad sätt Kalkoner böra upsättas til stekning.
Sedan kalkon är wäl rengiord, hugges halsen af, men lämnas en liten bit wid kroppen, med hwilken han kan bindas fast wid spettet; sedan lägges et mångdubbelt kläde på bröstet, på det intet skinnet går sönder, när derpå bultas med en träklubba, så at bröstbenet går wäl neder, och benen huggas af nedanför knänen: då ståppas i det rummet der kräfwen har sutit, et stycke hwette-bröd hwaraf skårpan är skurin som doppas uti söt miölk; när hela wingen skal sittja qwar, så wikes den yttersta ändan af wingarna bakom ryggen, och inuti den ena lägges lefren, men i den andra örmagen, som först är skårrad något diupt i rutor, derefter föras låren
