up och tryckas neder åt ryggen: då fästas de fast med en sticka, men lagas så at han blifwer rund öfwer bröstet: om man wil hafwa honom blekt stekter, så fästes han på spettet med smort papper öfwer, och begiutes som oftast med smör: är det en gammal kalkon, så tål han at gå för elden nästan i 2 timmar, men eljest på mindre tid. Unga kalkoner sättas up til stekning lika som fogel med wingarna afhuggna, och späckas på samma sätt: kort för än steken skal anrättas, så begiutes hon wäl med smör, och straxt derefter beströs med sammanblandat miöl och salt: lät henne sedan gå för elden, til des hon blifwer wäl fraggad.
Kalkon-Pastay.
När kalkon är rengiord, sättes hon wackert up, wingarne huggas af nedan för den leden som sitter wid kroppen, och hugges i små stycken: wil man hafwa pastayen lång, så sträckes kalkon lång, men skal han blifwa trind, så knäckes ryggbenet och föres tilhopa: lät honom tillika med wingar, örmagen och lefren uti kort watten koka lyckt, men wid första upkokningen skummas wäl: sedan lägges deruti lagerbärsblad, något salt, litet basilika och ingefära: När kalkon är half kokad, så tages han up at kalna, då silas såppan och giöres litet sauce deraf med rifwit bröd, et skiedblad win, smör, peppar och en hel lök; lät henne då koka til des hon blifwer samblig, och salta efter smak, ställ henne sedan at kalna och tag bort löken, giör en farce af höns-och kalfkiött sådan som til tamt kiött är tienlig, samt en hård pastay deg som formeras efter kalkons storlek,
