halfkokade, då läggas de up på fat, men ej förnära tilhopa, så at de litet få kallna: af hierpesåppan skummas alt det feta och hon silas genom hårduk, sedan slås hiorthorns Geléet dertil, lät det få tre eller fyra upsåd; men slås litet ätticka, såcker och salt deruti efter smak; och när det är kokat, så silas det genom serwet, och derefter ställes det at blifwa nästan kalt, då tages stickorna utur hierparna och de läggas uti glasburkar, så många i hwar burk, som på en gång kan nyttjas, och Geléet slås derpå: lät dem sedan stå til andra dagen, då slås smält smör öfwer dem, och när de stått med den smörbotten en dag, så lägges små träbotnar på burkarna, hwilka sedan ställas uti en torr och swal källar; men på burkarne lägges stenar ofwan på träbotten, så skära intet råttor sig in, i fall sådana finnas där de ställas. På detta sättet kunna hierpar hålla sig til efter midsommaren, när de uti Martii månad blifwa inlagda: de kunna ätas med sit Gelée: äfwen kunna de brukas til Ragouer eller Pastayer. De böra ej sättjas uti Iskällare, ty der blifwer Geléet uplöst och foglarne skiämde.
Hacherade Hierpar.
Sedan hierparne äro wäl rengiorde, och all bloden utur dem twättad, drages huden nätt utaf brösten, så at hon ej går sönder, derefter tages alt kiöttet af bröstbenen och hackas helt fint, med litet niurtalg och fläsk, sedan upblandas med hwettebröd som skårpan är afskuren och blifwit blöt uti söt miölk, ägg, litet win, salt, peppar, mycket litet basilika och muskottblomma, sedermera stötes
