deruti och det skrädda köttet och låter det tillfyllest koka; när det anrättas, rifwes muskot öfwer.
Kalfkiött-Såppa med Risgryn.
Framdelen brukas mäst til såppor, deraf kan tagas bogen eller bringan, om ej bägge delarne behöfwas, hwilken man efter behag antingen låter wara hel eller huggas i lagom stycken, men tages et stycke af låret, så bör det wara helt: kiöttet twättas, sättes på elden i kalt watten och skummas wäl när det först kokar up, som altid bör ske med alla kiött-såppor, så lägg deruti litet ingefära, peppar och lök, då kiöttet blifwer så mycket kokat at det kan skrädas, lägges det i kalt watten, såppan silas och slås i grytan tilbaka, dertil läggas ränsade och wäl twättade risgryn, dock ej för mycket at hon blifwer grötaktig, och lät henne koka med litet smör lyckt och sackta, skräd kiöttet och lägg det dertil; en stund förr än det är fullkokat, läggas rusin och lemon-skifwor uti, lät rusinen blifwa kokade, samt at det får smak af lemonen, och när hon anrättas, så rifwes muskot öfwar.
Höns-Såppa med Risgryn.
Höns-såppa kokas på samma sätt som den föregående, men af et höns blifwer hon ej nog mustig, derföre kan det hielpas med oxe- kalf- eller lamb-kiött.
Kalfkiött-Såppa på annat sätt.
När kiöttet är upkokat och skummat, lägges deruti hel ingefära, lök och hwad slags rötter som behagas, til at gifwa såppan smak, förutan kålrötter
