Den här sidan har korrekturlästs
230
) ° (

under honom i fatet, hwilka böra stufwas på samma sätt som rofwor till torra gäddor; men när ålen lägges derpå, så hälles watnet wäl utaf.

At stufwa Ål.

Ålen twättas ganska wäl när han är uttagen, späckes sedan med anjovis och pomerants-skal, och skårras något diupt, om han är tiock, samt böjes sedan rund, at han kan ligga i ring; då lägges han uti en castrull med et stycke smör, at litet fräsa lyckt, sedan slås något watten derpå och lägges dertil rifwit bröd, några citron-skifwor, lagerbärsblad, litet muskottblomma och salt: lät honom dermed sakta koka, och då han blifwit fullkokad, så kramas litet citron-saft uti och slås dertil något Portugis-win, samt en liten bit såcker, dock ej at det smakar sött: lät dermed åter litet koka, och när han sedan anrättas, så fares warligen med honom, at han behåller sin forme: wil man hafwa honom flådd eller i stycken skuren, står uti hwars och ens behag.

At inlägga Ål.

Sedan ålen är urtagen, skiäres han i lagom stycken och lägges i kallt watten med några hela peppar-korn, salt och något dill: lät honom dermed koka til des han blifwer miuk, då han lägges uppå fat at kallna: när ålen och spadet är wäl kallt, lägges han uti en kruka, och såppan blandas med litet ätticka och slås öfwer med krydderna. Ålen behåller bäst sin must när skinnet sitter på honom; men den som det ej behagar, så kan han ock flås.

At