om; när det kokar up, så afredes med 3 eller 4 äggegulor och slås derefter i fat, sedan friseras med rifwit bröd, rifwen ost och smör, på lika sätt som den nästföregående, och ställes i ugnen at få wacker färg.
Sur-Kål.
Koka en god kiöttsåppa af wattenlagdt saldt får- eller oxe-kiött, swin-rygg, refben-spjäll, fläsk- eller kiöttkorf, med något färskt kiött om det finnes: när kiöttet kokar up, så skummas det wäl, och då det något kokat, tages det up och skrädes, såppan silas och slås åter i grytan; när den kokar up, så lägges surkålen deruti tillika med kiöttet och låter det då koka tilsammans: om kiöttet är för salt, så är det bäst at det kokar för sig sielf; men skumma allenast det feta utaf och så mycket af såppan, som sältan kan tåla: inemot at kålen är kokad, redes han af med smör och miöl.
Brun Sur-Kål at stufwa.
Tag sur-kålen så rå som han är och lät honom en god stund stå at brynas med en god del smör och annat godt skumfett af färskt kiött, wänd honom flitigt, at det understa ej blifwer brändt, utan at kålen blifwer jämn brun, strö då litet hwetemiöl derpå och rör wäl om: när han då är brun, så spädes han med litet färsk kiöttsåppa, lät honom sedan koka med litet muskottblomma och litet såcker: men skaka honom som oftast: om han ej är nog sur, så slås ätticka til efter behag, och saltet bör intet glömmas: när kålen blifwer mör så är han färdig,
