smör och salt, alt efter myckenheten af salladen: fyll detta sedan uti de bladen, hwar ifrån det är uttagit, bind med en tråd ofwantil, och nedanföre måste ståcken hålla dem tilhopa, sätt emedlertid en stor castrull på elden med watten, och när det kokar up, så läggas de fylda hufwuden deruti; watnet bör då ei wara mer, än det knapt står öfwer dem, och castrullen måste wara så stor, at de ej ligga uppå hwarandra: lägg låck öfwer, och när de äro kokta, så red af saucen med smör och miöl, at det blifwer lagom tiockt, slå dertil några skiedblad franskt win, at det smakar af winet; äfwen ock litet såcker, muskottblomma och salt: såppan måste ej wara för lång: ty kan man låta henne koka utan låck, så kokar hon något bort; uti detta får intet röras med sked eller slef; ty då går det sönder, utan allenast hålla i skaftet och skaka omkring som oftast; när han skal anrättas, tages tråden bort och lagom sauce öses då öfwer, samt aktas wäl, at de komma hela på fatet.
Sallade på annat sätt fylld.
Tag stora sallads-hufwud, skiölg dem wäl, förwäll dem litet i watten och slå dem sedan på durkslag; när de äro kalla, så skräd af de bladen som äro mäst gröna, och fyll emellan de qwarsittjande bladen med kiött-farce; linda om med grof tråd, at fyllningen intet går ut, derföre får intet läggas för mycket af farcen: sätt sedan hwart hufwud rätt up, bredewid hwart annat uti en wider castrull, och slå kokhet kiöttsåppa derpå, så mycket, at det står nästan öfwer dem; laga så, at de straxt
