en stor och wid castrull, at de intet ligga på hwarandra; så snart de äro klara på den underliggande sidan, så wändas de warligen om med en silfwersked, och så fort man ser något blifwa klart, tages det up; när således alla äro klara, läggas de på det fatet man wil hafwa dem, och öfweröses med den öfriga sirapen. Den som behagar dem röda, kan slå litet barbaris-saft eller kiörsbärs-saft uti sirapen, hwarest äplena koka: om man giör halfparten röda, och andra hälften hwita, kan det ena slaget läggas på den ena sidan i fatet, eller ock utomkring, hwilket man hälst tycker om. Det observeras, at sirappen intet slås öfwer förr än de äro kalla, och bör han då wara som et gelée. Wil man garnera det med krusade citron-skifwor, så ser det wäl ut. Om kiörsbärssaft brukas, så må de ej kokas uti förtent, utan i malm- eller hälst sten-kiäril; emedan färgen skämmes af förtenningen.
Päron-Compot.
Tag så många päron som behöfwes til storleken af fatet, lägg dem i kalla watnet, och koka dem i et koppar-kiäril til des de blifwa miuka, sedan skalas de, och emedlertid kokas en tiock sirap af såcker, barbaris-saft och litet watten, som skummas rätt wäl; när den samma är så tiock, at han trådar sig emellan fingrarna, så lägges päronen deruti; så snart de äro klara på den undre sidan, wändes den andra nederåt; alt efter som de få sin rätta klarhet, tagas de up; således fortfares til des de äro alla lika: om sirapen är så tunn, at han ej kan stadna på päronen, så kokas han litet tilhopa; då läggas
