Sparis at koka utur salt watten.
Man skiljer den gröfre sparisen ifrån den finare, och binder honom i särskilta knippor, sedan skäres han jämn på den afskurna ändan; sätt sedan en kittel eller järngryta på elden, så stor som sparisen får rum uti, slå watten deruti och salta litet i kalla watnet: när det kokar, så lägges först den tiockaste deruti och låter den koka up, och sedan den smala; men han bör altid koka med låck, och det friskt: när han knaprar och är mör, då är han lagom; men kokar han längre så blifwer han för miuk. Sparisen lägges på et sten-durkslag och sedan på fatet som man wil hafwa honom; det fatet sättes på samma gryta, som sparisen kokat uti, med låck öfwer, så håller han sig warm, i fall han intet straxt kommer at gifwas in på bordet.
Sauce til ofwanstående Sparis.
Lägg en liten bit godt färskt smör uti en järn- eller koppar-panna, och lät det smälta, lägg dertil en fingerbår hwetemiöl och lät fräsa, slå så et skiedblad watten dertil, rör wäl om och lät det koka; sedan lägges et godt stycke smör dertil, och röres wäl at det intet skär sig, litet muskottblomma lägges ock uti, så är han färdig, då alt smöret är smält. Denna saucen öses öfwer sparisen eller hafwes i en skål, hwilket som behagas.
Hummel-Näckor.
Så snart hummel-näckorna börja om wåren at wisa sig, så tages de up ur jorden, äfwen som
