också deraf lägga en tunn flod, så gifwer det gurkorna så mycket behageligare smak; härpå lägger man sedan en flod gurkor lagom högt, och lagar så, at en rad af det största kommer kring brädden, hwilket wid hwarje flod bör observeras, sedan lägger man åter en flod med winbärs- och kiersebärs-löf, och der ofwanuppå äfwen gurkor. Härwid påminnes, at löfwen böra wara af sura winbärs-träd: men inläggningen continueras så länge til des åttingen blifwer full, hwilken ordinairt bör innehålla sex floder gurkor. Wid botten af åttingen lägges något tiockare med löf, än midt uti: när åttingen blifwer full, sätter man den fråntagna botten i sit förra rum igen, på hwilken bör wara 2:ne hål med pinnar uti, dem man sedan uttager, och med en slef öser i åttingen af den tilredde laken, til des han blifwer full; sedan sättes pinnarna hel löst uti hålen, hwarefter åttingen bör stå och giäsa 3 dagar eller något mera uti et rum, som icke är för täpt: derefter man afskummar på botten eller afhäller den af giäsningen upstigna skummen, och slår sedan på ny laka igen: härpå sättes pinnarne uti, något hårdare än förr, och ställes sedan åttingen i källaren: men måste som oftast tilses, at så snart spadet siunker, et annat i stället påslås, eljest kan den öfwersta gurk-floden skämmas av mögel.
Dito på annat sätt.
Wid gurkorna lämnas en liten stielk, och de läggas uti watten öfwer natten, sedan bredas de ut på et rent kläde, til des de äro wäl torra: då bestrykes et godt ekekäril, hel tunt, med god surdeg,
