stått öfwer natten, så lägges päronen hwarftals uti en bytta eller fierding med kiersebärs-blad, och lagen slås derpå, at han står wäl öfwer: då lägges en liten trä-botten deruppå, som går neder i kiärillet, at päronen hålla sig neder, sedan lägges et låck öfwer, at de hållas täpta. Härwid observeras, at päronen böra tagas af trädet när solen skiner.
At torka Päron och Äplen.
När päronen äro wäl mogna, så kokas de helt miuka uti watten, och skalas hel nätt, at intet för mycket kiött följer med skalet: sedan skäres et diupt kors uti den tiocka ändan, och de ställas på tork-ållor bredewid hwarandra, och derefter uti en lagom het ugn: när de der något stått, läggas de neder så, at intet stielken blifwer bränd, och wändas som oftast om på den andra sidan, så at de blifwa jämt torra. Äpplen skalas rå, om de äro stora, så skäras de i fyra delar, men de små allenast midt i tu, och kiärnhuset tages utur både de små och stora: sedan bredas de ut på tårk-ållor, och låter dem tårka uti ugnen, men wändas som oftast om, at de ock blifwa jämt torra. Af desse äplen kan man koka äplesåppa, äfwen giöra äple-kakor, då äplena först böra stufwas, och tillika bruka deraf til fyllningar och bakelser.
Plommon at bruka som Bruneller.
När plommonen äro wäl mogna, men ej miuka, så skalas de, klyfwas, och stenarna tagas bort: sedan läggas de på grofwa stenfat och sättas uti en lagom het ugn, derest bröd förut blifwit bakat: så
