utan det ringaste watten: då lagen så länge kokat, at han blifwer som en lagom wälling, så lägges de hårdaste bären deruti, och låter dem så sakta koka, at det knapt synes, til des de börja at miukna, då de half-miuka läggas dertil och röres sakta om: sedan tagas de ifrån elden och låter dem stå på heta spisen utan eld, en eller twå timmar, då de ösas uti krukor eller glasburkar, och när de äro kalla, smältes smör eller wax öfwer. Desse bär äro tienligast at koka uti sten-grytor.
At förwara Stickelbär öfwer Wintren.
Stickelbären tagas medan de äro gröna och ej för stora, sedan rensas de och torkas med et stort linnekläde, samt fylles uti bouteiller, som hafwa stora öpningar och blifwit skiölgda, samt ganska wäl torra inuti: bouteillerna fyllas aldeles fulla och kårkas löst, då sättas de uti en gryta med hö emellan, at de ej måge stötas, hwaruti slås watten, som står på halfwa halsen, och låter dem sedan koka sakta, at intet söden löper öfwer kårken och något watten kommer uti dem: när de någon stund kokat, tages en bouteille up och tilses om bären äro bleka, när man wänder bouteillen på alla sidor, äro de nog. Det måste noga efterses, at de intet äro gröna; ty blifwa de för litet kokta, så äro de ej goda; men dock ej så mycket, at de gå sönder: när bouteillerna äro uptagne och kalla, kårkas de rätt wäl och hartsas, samt förwaras sedan i källaren. När man wil bruka dem, plåckas de utur bouteillerne med en smal sticka, och kokas sedan på det sättet,
