för än det kokas: NB. När kiöttet uptages utur laken, kan i den samma annat läggas i stället, dock bör det gnidas med mindre saltpetter än det förra, blandas äfwen med fint salt, och deruppå nedsaltas. Så länge det är kalt i wädret kan samma laka nyttjas, men så snart sommarwarmen infaller, låter det ei giöra sig mer än en gång högst, och då bör det ändock stå uti et swalt rum.
Präss-Sylta af Oxehufwud.
Til et halft oxehufwud som är ungt och fett, tages en kalffot, hwilken håret är afskållat, och kokas altsammans til des det faller ifrån benen; sedan skiäres både kiöttet och kalffoten sönder och alla ben och kiörtlar tagas bort; härwid bör man ej wara rädd om fingrarne, ty det får ej blifwa kalt: detta lägges altsammans uti et diupt sten-fat eller bytta som först är warm giord med warmt spad, och dertil lägges stötta nejlikor, rifwit muskott, peppar och salt: knåda detta sedan med litet af den kiött-såppan, hwaruti hufwudet blef kokat, doppa en serviet uti det warma spadet och lägg altsammans deruti; knyt hårdt om med segelgarn och haf det i präss; andra dagen tages syltan ur servietten och då lägges hon i hälften salt laka och ätticka, som bör kokas up dagen förut at hon är wäl kall.
Pitskink at laga.
Nedanföre halsen sitter ben som nästan likna refben och kallas Pitskink, hwilka, när oxen är klufwen, uthuggas, och lämnas litet kiött uppå å
