Den rödaktiga stärkelsen, som blifwit struken
uti et a part käril för sig sielf, handteras på samma
sätt, och kan nyttjas at stärka cattuner eller
brokuga bomulls-tyger med. När man wil giöra
Puder af Stärkelse, så males han hel fin med en
stötel uti en stor mortel, och sedan siktas genom
puder siktet, som dertil äro giorda med öfwertäckelse,
så dambas intet bort deraf.
Säkraste sättet, at giöra elak Talg klar och Wacker til Lius.
När man ej är säker at talgen är fri från miöl, eller eljest ser illa ut, af mögel, så skrapas han först wäl ren utan uppå, styckas sedan sönder i små stycken, hwarefter han lägges uti en stor gryta eller kittel, hwarest han har ganska godt rum: slå strax dertil, ungefärligen, en kanna wattn, eller något mera, til hwarje lispund Talg, medan han ännu är kall: Lät honom dermed stå på en swag kåleld, at litet koka; men observera noga, at ingen eld ligger utomkring grytan, rör emedlertid flitigt i talgen med en trästicka: När han då blifwit wäl smält, silas han genom hårsil, uti kitlar, låter honom sedan deruti stå, til dess han wäl stelnat: Då är han ren til stöpning. När Talg på detta sättet blifwit omskird, så kan man få wackra ljus, fast han warit aldrig så ful förut; Ty, at slå watnet uti Talgen, medan han ännu är osmält, har mindre fara med sig, än at slå watten uti, sedan han blifwit warm; och talgen blifwer ändock lika god, om icke bättre, hwilket egen ärfarenhet wisat.[1]
- ↑ Se även förbättrat råd i bihanget.
