som klippes helt smått, då i flaskan sättes en kork, som håller wäl täpt, och låter det stå et dygn: när man då wil färga, sättes en wäl förtennt kopparkittel på elden med 3 kannor siöwatten, och då det kokar up, så lägges 2 lod hwit winsten deruti, som först är helt fin stött, och låter det litet koka: emedlertid blötes 2 lod hwit stärkelse i litet watten, som sedan wispas i kittelen, med en ny wisp, och när det då kokar up, så slås den blöta concionellen uti, och litet derefter skedwatnet, hwilket hälles sakta utur flaskan, så at det tiocka icke följer med, som lagt sig på bottn; men observeras, at det silas genom nättelduks-lapp, förän det slås i kittelen; sedan lägges garnet uti, men skakas först helt redigt ut, och låter det koka jämt under stadigt rörande eller wändande med en träspade, til des spadet blifwer helt klart, och all färgen i garnet indragen: då hänges garnet up, til des det blifwer kalt, och sköljes sedan rätt wäl, wrides ur och uphänges at torka, så är det färdigt.
Wid denna färgning observeras noga, at dertil ej nyttjas annat, än godt siöwatten, som icke är salt, eller rägn-watten, hwarmed det både bör färgas och sköljas. Tennet, som nyttjas til denna färg, kan köpas hos Tenngjutare, sådant som går utaf wid deras swarfning, så är det lättare at klippa sönder; men begäres af det bästa och finaste Engelska tennet[1].
Skedwatnet pröfwas på det sättet, om drt är godt, at då en droppa deraf drypes på et runstycke, at det kokar helt friskt, lika som en droppa watten släppes på et rödhett järn, så är det riktigt.
- ↑ Engelskt tenn var en kvalitetsbeteckning, tennet behövde inte komma från England.
