i halsen på kon, hwarpå sedan slås efter af föreskrefne brännewin et halft qwarter, men måste ock gifwas henne något af krydderna, som beströs med litet salt och miöl, så äta de det hälre; men när man ej har sådan sats tilreds, så kan man gifwa et stort kreatur et godt skedblad krut, uti en god jungfru brännewin.
Då Kreatur blifwa ormstungna.
Tag hwit måssa och Libbsticka, bulta det emellan stenar, och lägg på ormbetet, så hjelper det.
När kalfwar blifwa löslifwade[1]
Då släckes et glöggadt stål i den miölken han skal dricka, eller om kalfwen icke är för späd, så gifwes honom et halft skedblad krut, uti en half jungfru brännewin. NB. Kalfwar böra stå torra med sina fötter, och hwar morgon få nytt strö under sig: eljest är ock et säkert medel, så wäl för denna siukan hos kalfwar, som ganska många andra siukdomar hos större och mindre kreatur, at gifwa de största et lod, de som äro något mindre et halft lod, af de minsta et fjerdedels lod Antimonium Crudum, hwilket köpes pulveriserat på Apothequet, som knådas uti smör och stickes kreaturet i halsen. Detta Antimonium Crudum är ock mycket nyttigt för kreaturen wid många andra siukdomar.
För wattusoten hos Fåren
När fåren hafwa wattusoten, så få de en stor swulnad under hakan, då stickes igenom den swulnaden med en grof synål en grof ullgarns-ända, så lång, at han kan knytas tilhopa och hänga som
