en ögla; men densamma ändan bör dragas som oftast fram och tilbaka, så rinner der watn ut, och gifwes dem då strax in så mycket som en stor ärt af nedanskrefne pulfwer uti dricka, som hälles i dem.
Flå Mulwador och tag bort inälfworna, derefter torkas de så, at de kunna stötas både med ben och kött helt fint, som et pulfwer. Denna läkedom, så wäl som många andra, præsarvativer för desse kreatur, finnes nogsamt beskrifwit i den boken, som kallas Fåraherden.
At skiöta Kalkon-ungar.
Så snart ungarna efter kläckningen blifwa torra, så tages det lilla hwita fröet bort, som sitter ytterst på näbben, hwilket stoppas uti hwar och en tillika med et helt peparkorn, som först litet wätes; derefter gifwes dem, när de wilja äta, fint hackade hårdkokade ägg, som beströs med stött peppar, och söt miölk at dricka; med denna spis continueras 2 eller 3 dagar, sedan gifwes dem förwälda korngryn i watn, hwilka blandas med fint skuren gräslök: då och då strös litet stött peppar uppå, då de kunna få sur miölk at dricka; men när de blifwa 8 dagar gamla, så beströs de förwälda grynen ibland med fint hackade etternässlor och åter med gräslök, så äta de så mycket bättre, när sålunda ombytes: ost kan ock ibland gifwas åt dem, som ystes af söt miölk med sur: men skulle några af ungarna se matta ut, så gifwes dem åter fint hackade hårdkokade ägg med litet peppar på. Härwid påminnes, at på 14 dagar böra de icke släppas ut, om det icke är mycket warmt i wädret, då kunna de et par timmar
