parom på örnegåtts-war och lakan; derföre böra de icke allenast wara märkte med namn, utan ock hwart slag hafwa sina särskilta numrer, hwaraf kan synas hwilka äro par, hwarefter de förwaras uti linkläds-skåpet; äfwen bör ock hållas ordning på de linkläder, som blifwit brukade, at de altid förwaras på et wist ställe, at ej sådant må släpas omkring och derigenom komma bort.
6) Uti källaren bör hållas renligit, och efterses at swickorne intet glömmas at sättas wäl i tunnorna, så at drickat derigenom icke dufnar, samt förfara då med tunnorna, när drickat är aftappat, som wid brygd står beskrifwit. Uti skafferi och bodar, bör all ting stå uti sin ordning, och hwart och et på sit wissa ställe, såsom miöl-tunnor, gryn-byttor, då på hwart och et bör fästas skrefna lappar, hwad slag deruti är, och alla med sina låck uppå, så at ingen ting faller deruti.
7) När kiött eller fisk gifwes ut til at wattenläggas, bör dertil hafwas sina wissa käril, och sedan efterfrågas, om de äro rena, och at watten i rättan tid ömsas på det som blifwit wattenlagt.
8) På köks-käril bör ock hafwas noga upsickt, at de hållas wäl förtenta, och ej bäras ut på andra ställen, utan straxt då det sker, efterfrågas; ty bör hwar och en sort hafwa sit wissa rum, på det de så mycket lättare kunna kommas ihog.
9) Aldrasidst medgifwer förfarenheten, at ibland allehanda slags grytor inga bättre finnas, än de så kallade tälgstens-grytor, hwilka, då de äro nya, inrättas på följande sätt: först smörjas de både innan och utan rätt wäl med smör, hwartil
