fransk invärkan och lyriken är med undantag af några hjärtegripande toner, som sändes till modern, studier i det härskande s. k. anakreontiska maneret, mera inspireradt af vatten än vin. Ändå hade den unge lyrikerns diktning ett värkligt föremål: en rätt stark lidelse hade gripit honom om hjärtat.
Efter detta oroliga förspel återvänder han 1768 till fädernestaden, pessimistisk, öfveransträngd och oviss om riktningen af sina krafter. En långvarig sjukdom kommer som en paus och härunder genomgår han en tillfällig religiös kris under inflytande af en pietistisk strömning. Men han behöfde luft och nya människor och 1770 är han i Strassburg för att afsluta sina juridiska studier. Det är den afgörande vändpunkten i hela hans lif och tillika i hela den tyska diktningen. Här råkar han Herder.
Hela den stora jäsningsprocess hvars yppersta namn heter Goethe, är till sin innebörd en germansk reaktion mot den franska kulturen, som under namn af pseudoklassicism behärskade Europa. Den centralisation, som Frankrikes mest typiska monark, den store Ludvig, genomfört inom sitt rikes gränser hade dragit hela det bildade Europa inom sin trollkrets. Den kristallklara formen och den logiska byggnaden, den galliska rasens mest lysande arfvedel, hade sålunda uppammat 1700-talets stora typiska förståndsströmning, d. s. k. rationalismen. Det var förståndet som satt på tronen i Paris och regerade världen. Men förståndets skärpta syn blef snart nog till en fruktansvärd kritik af det stolta samhälle från hvilket det utgått. Det var Voltaire’s stora epok. Denna intellektuella entusiasm gaf
