12
andra begynt under 1500-talet, hvilken nu af Goethe ändtligen fortsättes och föres öfver på diktens område. Det var en helt och hållet ny stil som med denna våldsamma Shakespeare-efterbildning bröt in i den tyska litteraturen: den naturalistiska stilen. Det är en utomordentligt stark och trotsig karaktäristik af Götz, det är Dürers träsnitt i ord. Och scenerna från hofvet och krogen äro skildrade med samma brutala uppriktighet och osminkade natur. Själfva prosaspråket är af en dittills okänd saft och must och fylldt af provinsialismer. Dramat väckte jubel och skapade en ny sorts skådespel, riddarestycket.
Ännu större värkan utöfvade en annan dikt från dessa år, som på ett intimare sätt än Götz hängde samman med Goethes egna hjärtetrådar, och det visar hur Goethe alltid är störst, då hans diktning springer fram ur det upplefdas jubel och sorger. Det är den lilla brefromanen “Werther“ (1774). Den erotiska bekännelseromanen, som af Rousseau gjorts berömd får här sin klassiska form. Det var i Wetzlar som Goethe åter flammade upp för Lotte Buff, förlofvad med den sympatiske J. Ch. Kestner. Hela hans själstillstånd var allvarligt nog, men tack vare de andras klokhet besegrade han sig själf och skref sig i dikten fri från sin kärlekssorg.
Ett bläddrande i brefven från Goethe till Kestner, Lotte och den talrika syskonskara, för hvilka Lotte var en förtjusande moder, visar Goethe från hans kanske mest älskvärda sida. Dessa bref äro bräddade af den mest rörande ömhet för dem alla och han följer deras dagliga sysslor med ett naivt intresse, som tillfullo
