Sida:Carl David Marcus Goethe 1907.djvu/32

Den här sidan har korrekturlästs
27

då han ändrade sig och i stället antog den inbjudning, som skulle blifva ödesdiger för hela hans återstående lif: att besöka furstehuset i Weimar. Det var den 7 november 1775 som han inträffade i Weimar. Förlofningen med Lili upplöstes.




II.


Vistelsen, som skulle räcka ett par månader räckte ett helt lif. Goethe blef oumbärlig som den unge hertig Karl Augusts kamrat, men då han var äldre, blef han så småningom hans ledare fram till manlighet. Ty den rikt begåfvade furstesonen befann sig i sin Sturm och Drang, och som en annan Karl den tolfte roade han sig med vilda ridter och allehanda galna upptåg. Goethe, ej helt och hållet obevandrad på detta område, visade sig vara en värdig stallbroder och det imponerade på omgifningen. Härigenom blef det lättare för Goethe att långsamt bjuda stormen spetsen och länka furstens uppmärksamhet på en regents plikter. Goethe visade sig här som en glänsande pedagog och han lyckades. Den enorma kraftutvecklingen och erfarenheterna under de gångna åren hade nämligen gjort honom till en man som kunde styra andra. Och snart sattes han i tillfälle att visa hela omfånget af sin styrande och administrativa begåfning, då han 1776 utnämndes till “Geheimer Legationsrat“ och medlem af konseljen i trots af att en adlig minister