öppna sig inåt, äro deremot högst ovanliga i Norden, hvadan grundritningar af S. Lars i Wisby här meddelas. IX. 1. 2.
Gesims, Gesims, Sims, Simswerk, moulure, moulding, kallas ett afdelande eller krönande listverk, således en både band- och taklist, som hopsättes med eller utan bågar af skråkant staf hålkäl eller karnis med randlist och platt. Dessa partier framte enligt olika byggnadsarter olika former, så att stafven är utförd än såsom qvart- än såsom halfcirkel med och utan tryckning, och att hålkälen har mer och mindre djup och skiljaktig inåtsvängning, samt att karnisen är rät eller omvänd, och slutligen att randlisten är smalare eller bredare med rät spetsig eller trubbig vinkel och platten lägre eller högre. II. 1–8.
Gesimsbåge är en liten rundbåge dels med dels utan kragstenar. Små rundbågar, hvilka ha vågrät sträckning och uppbära listverk, bilda vanligtvis taklister å byggnader i rundbågsstil. II. 9. 10.
Gloria eller helgonsken, nimbus, gloria, aureola, Glorie, Heiligenschein, gloire, auréole, nimbus, glory. Många religiösa föreställningar ha öfvergått från hedendomen till christendomen. Flere århundraden före vår tidräkning betraktades ett ljussken omkring ett menniskohufvud såsom ett betydelsefullt underverk. Derpå är berättelsen om Servius Tullius, en af Roms konungar, det klaraste bevis. Det var mycket vanligt att framställa Roms bortgångna och förgudade kejsare med strålande hufvuden. Ganska tidigt målades englar med ljussken kring deras hufvuden. Snart blefvo Gud Christus apostlarne och helgonen på dylikt sätt skildrade. Under nästan hela medeltiden framställdes helgonsken både i målning och bildhuggeri såsom en rund skifva. Mot medeltidens slut anbragtes i dess ställe en strålglans, hvilken ej sällan omgaf en person. Vi ha derföre trott oss böra kalla den äldsta formen å helgonsken rundgloria och kunde med lika skäl benämna den yngre strålgloria. Helgonsken, som först kallades nimbus, fick omsider benämningen af gloria. Förmodligen har man derföre velat anse nimbus blott beteckna ett helgonsken omkring hufvudet och gloria ett sådant omkring hela kroppen. En dylik åtskilnad mellan nimbus och gloria kan minst antagas i svenskan, hvari den förra benämningen är ingalunda allmän, men den sednare deremot ganska vanlig.
Grundstenar. Ej sällan hvila baser för murhörn och kolonner på rät- eller snedvinkliga stycken, som vi kalla grundstenar.
