på en fyrkantig pelare. Yttre dörromfattningar i rundbågsstil och fönsteromfattningar i spetsbågsstil äro flerstädes utförda med idel hörnsprång, hvilka merendels hålla vidpass 0.5 i hvarje sida. Deraf sägas dylika omfattningar vara liksom pilastrar en- eller flersprångiga. I. 26.
Spännbåge, Strebebogen, arc-boutant, flying buttress, är en half rund- eller spetsbåge, som kastar sig ifrån en sträfpelare mot yttersidan af en omgifningsmur till förstärkande af ett takhvalfs motståndslinier.
Staf eller rundstaf är en framstående list, hvars genomskärning bildar en qvart- half- eller treqvartcirkel. I. 8. Ett parti, hvilket utgöres af en staf, kallas enstafvigt, och ett sådant, som är liksom sammansatt af tre stafvar, säges vara trestafvigt o. s. v.
Stickbåge, Stichbogen, arc en ségment, arc bombé, segmental arch, scheme arch, består af ett cirkelstycke, som är mindre än en halfcirkel. En betäckning, hvilken har en sådan form, kallas stickbågig. III. 6.
Stjernhvalf är ett sammansatt korshvalf, hvars korsbågar bilda en fyr- eller mångstrålig stjerna.
Sträfpelare, Strebepfeiler, contrefort, buttress, är en väggfast pelare, som utvändigt men sällan invändigt framskjuter ur en omgifningsmur och tjenar till förstärkning af densamma å hörn eller emellan dörrar och fönster. Dylika murstöd äro mindre vanliga i rundbågsstil, men saknas sällan i spetsbågsstil. Dock finnas å Gotland inga sträfpelare utan i Wisby vid två kor och ett kapell.
Styltad kallas en båge, hvilken har öfver sina vederlagskransar mer eller mindre höga och lodrätta stycken, hvarpå densamme hvilar. III. 5.
Svickla, Zwickel, är en tresidig muryta emellan två sammanstötande bågar eller kappor.
Svickelkolonn är en väggfast hörn- eller sidokolonn, hvilken liksom en kragsten uppbär en kant- eller korsbåge. Se knektar.
Takryttare. Se gafvelryttare.
Tandsnitt, Zahnsnitt, kallas murfördjupningar, som ha snedsmygiga sidor samt vågrätta botten- och öfverstycken. Dessa fördjupningar, hvilka i vågrät linie stå alldeles intill hvarandra, bilda liksom deras mellanstycken liksidiga trianglar. Sådana prydnader hålla ungefär 0.5 i bredd och 1.0 i höjd, och de äro temligen vanliga i äldre och yngre medeltidsstil. I. 14. Ett annat slags tandsnitt, som användes till staf- och bågsirater, utgöra liksom deras mellanstycken liksidiga trianglar, men de äro helt små och
