Ehuru Gotland under äldre tider haft mera rörelse än de allrafleste af Sveriges öfriga landsorter, har det jemförelsevis ganska få urkunder. Orsaken härtill är uppenbar. De många härjningar, hvilka öfvergått denna ö, och de olika herrar, som varit der rådande, ha naturligtvis i hög grad bidragit till gamla handlingars förstörande. Det lider intet tvifvel, att många urkunder blifvit af samlare bortförda från Gotland. Vi kunna härpå anföra tvenne exempel.
Legaten Marinus de Fregeno uppehöll sig 1461 såsom aflatskrämare på Gotland, hvarest han samlade åtskilliga gamla krönikor, handlingar och bref och lofvade deraf författa en historia. Men konungen lät fråntaga honom en del af de summor, hvilka han insamlat. Häröfver förbittrad lät legaten i Lybeck uppbränna berörda handlingar. Biskopen i Linköping Jöns Brask kom 1527 till Gotland för att visitera. Han samlade der alla handlingar, som han öfverkom, och medtog desamma på sin afresa från Sverige, dit han aldrig återvände. Vid reformationen, då kyrkor och kloster plundrades och bildverk förstördes, blefvo många böcker och bref dels uppbrända dels utkastade[1].
- ↑ Strelow, s. 218, 219, 256, 257.
