föreställes såsom Obotriternas konung sittande å en thron med liljespira i högra och riksäple i venstra handen samt krona på hufvudet. Ett sådant gille hade Bornholm; ty der är ett dylikt sigill funnet. Dessa gillens sigiller äro runda och hålla 0.1.5 till 0.5.5 i tvärmått. Wallin har förmodat, att S. Knuts gille å Gotland firat konung Knuts ej hertig Knuts gille. Af nyssanförda förhållande inses, att denne lärde författare misstagit sig. Då emellertid många gillen för dessa helgon blifvit både i Danmark och Sverige stiftade, så är det ej allenast svårt utan i vissa fall omöjligt att afgöra till hvilkenderas heder de tillkommit. Det sigill, som tillhört S. Knuts gille i Wisby, har äfven derför en märkvärdighet, att bokstäfverne äro lika dem, hvilka funnits å en blyplåt i Valdemar I:s graf i Ringsted.
Ett större och ett mindre sigill ådagalägga, att Wisby jemväl haft ett gille till ära för S. Laurentius. Båda dessa sigiller äro aflångspetsiga, af hvilka det större håller 0.2.3 i bredd och 0.3.2 i längd, det mindre 0.1.4 i bredd och 0.2 i längd. I midten af beggedera står S. Laurentius med tonsur, rundgloria och mantel. I det större sigillet håller S. Laurentius ett halster i högra och en bok i venstra handen. I det mindre håller han högra handen på bröstet och ett halster i venstra. Kring kanten af det större sigillet läses mellan två perlringar: sigillvm: fratrvm: de: convivio: sancti: lavrencii. Kring kanten af det mindre står mellan två släta ringar: sigillvm. gildarvm. sancti. lavrentciv. in visby. Dessa sigiller tyckas härröra från trettonde seklet.
Ett rundt sigill, som har 0.2.2 i tvärmått, föreställer i midten en biskop å en stol. Denne biskop
