Sedan vi gifvit ett hufvudsakligt begrepp om kyrkans anordning, vilja vi närmare skärskåda hennes särskilda delar. Vi skola slutligen yttra vår mening rörande kyrkans egna byggnadsförhållanden, hvilka ej hittills blifvit på nöjaktigt sätt förklarade.
Långhusets inre bredd i vester utgör 70.0, i öster 75.0, längd 117.5, mellanskeppets höjd från golfplanen till slutstenen 45.0 och murtjocklek 4.0. Sidoskeppens socklar bestå af lodrät grundsten och derpå liten skråkant samt hög platt och qvartstaf, öfverst platt och skråkant. Dit hörande taklister bildas af stor rundstaf och derpå stor hålkäl. Öfver dessa taklister äro andra af tegelsten i nyare tid insatta. De sträckmurar, som uppbära mellanskeppets vattentak, ha trebladiga gesimsbågar och derpå en rundstaf och hålkäl.
De fyra vestra pelarne äro fyrkantiga och förstärkas åt mellanskeppet med grofva halfkolonner. Grundstenarne äro skråkantiga. Baserne för halfkolonnerne äro attiska med skyddsblad och kapitälerne bägarlika med löfverk. Å det ena kapitälet ses två örnar stå på och bita i ringen. På kapitälerna ligga kransar, som prydas med rundstaf och karnis. De fyra östra pelarne äro till sina grundformer jemväl fyrkantiga. De två vestra ha åt mellanskeppet och koret starka pilastrar, af hvilka de förra äro släta, men de sednare förstärkas med grofva halfkolonner. I båda pilastrarnas vinklar uppstå smärta kolonner. De två öfriga pelarne ha å hvarje sida en stor pilaster, som åt mellanskeppet samt åt vester och öster förstärkes med en grof halfkolonn, och hvarje vinkel intages af en fin nära helkolonn. De fyra vestra och de fyra östra pelarne ha nära likadana fotställningar samt kapitäler och kransar.