Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/150

Den här sidan har korrekturlästs
138

i en usel tillbyggnad, blifvit så förfuskad, att dess ursprungliga anordning icke kan närmare bestämmas.

Långhusets fönster motsvara på det närmaste pelarnas mellanrum. Der finnas således fem å hvarje sidomur. Af dessa fönster äro fyra smala, höga, enkla och rundbågiga; sex deremot stora, fyrdelade och spetsbågiga; de förra med ganska höga, de sednare med helt låga bröstningar. De rundbågiga fönstren äro ursprungliga, men de öfriga utvidgade. Bland de fyra fönster, som bibehållit sin gamla anordning, ha de två blifvit vid kapellets uppförande bortskymda, hvadan deras förändring varit utan ändamål, det tredje står öfver sydöstra ingången och har således ej kunnat utan densammas förderfvande utvidgas, det fjerde nära norra sidomurens vestra ända medgaf ingen utvidgning, enär den vestligaste hvalfafdelningen är fullt hälften smalare än de öfriga. Tre poster i hvardera af de utvidgade fönstren förenas med fyra spetsbågar, hvilka i de fem äro trebladiga och uppbära rosverk. Der märkas skiljaktiga förhållanden i rosverken, som bestå af spetsiga bågslag samt mer och mindre bladprydda ringar m. m. Södra sidoskeppets spetsiga fönster åt vester har fyra likhöga, trebladiga spetsbågar och derpå två mindre och en större fyrbladig ros. I södra sidoskeppets spetsiga fönster åt öster uppstå från posterna fyra enkla spetsbågar och deröfver två enkla dubbelt större samt i hvardera en sexbladig ring och öfverst en ring med åtta mindre sådana och i midten en fyrbladig ros. Norra sidoskeppets vestligaste, spetsiga fönster har på posterne fyra likhöga, trebladiga spetsbågar och deröfver två dubbelt större sådana, af hvilka hvardera innesluter tre trebladiga rosor, öfverst ses en stor ring, som kring