kanten har åtta trebladiga rosor och i midten en åttabladig ros. Norra sidoskeppets mellersta fönster har fyra likhöga, trebladiga spetsbågar, derpå två dubbelt större sådana, af hvilka hvardera omger en fyrbladig ros, och öfverst ses en ros med fyra treflikiga blad. Närmaste fönster åt öster företer fyra trebladiga, likhöga spetsbågar och derpå två fyrbladiga rosor samt öfverst en fyrbladig med trebladiga flikar. Norra sidoskeppets östligaste fönster har fyra likhöga, trebladiga spetsbågar och derpå två dubbelt större sådana med fyrbladiga rosor inuti och öfverst ses en stor ros med fyra blad, af hvilka hvardera är treflikigt. Alla fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga.
De spetsbågar, som å vinden uppskjuta från svicklorna af föreningsbågarna, äro lika breda som pelarnas mellanrum och ungefär 15.0 höga. De sträckmurar, hvilka hvila på samma spetsbågar, visa tydliga spår efter små ljusöppningar, som utvändigt haft midtposter och motsvarande karmar samt trebladiga spetsbågar derpå, men invändigt breda och låga omfattningar med lågrakspetsiga betäckningar. Då sidoskeppens luttak fått brantare fall, än de ursprungligen haft; så måste dessa ljusöppningar blifvit igenmurade.
Koret, hvars inre bredd utgör 30.0 och längd 35.0 samt murtjocklek 5.2, betäckes med ett korshvalf, som i likhet med mellanskeppets östligaste har rätvinkliga kant- och enstafviga korsbågar. Dithörande kappor, hvilka äro i söder och norr spetsiga samt i vester och öster rundbågiga, likna långhusets i östligaste hvalfafdelningen. Korets socklar bestå af en hög, lodrät grundsten, derpå qvartstaf samt öfverst platt och skråkant. En stor karnis, som icke är ursprunglig, utgör korets
