en innehåller en trebladig, en annan en fyrbladig och en tredje en fembladig ros. Sidomurens östra fönster har likhöga spetsbågar och deröfver fyra öppna, slätta hjertan med uppåtvända spetsar och derpå två trebladiga rosor. I östra gafvelmurens fönster är den mellersta spetsbågen högst, och deröfver märkas två sexbladiga och deremellan en fembladig ros.
Sträfpelarne, som äro fyrkantiga, sakna afsatser. Den sydvestra och sydöstra sträfpelaren stå öfver hörn; men den nordvestra samt de två mellersta ha vinkelrät ställning. Nedra hälften af sydvestra sträfpelaren pryddes i hvarje hörn med tre kolonner, hvilkas baser hade rundstafvar mellan hålkälar och hvilkas kapiläler voro löfsirade, men den har nyligen fått en beklädnad med en afsats å midten och blifvit alldeles slät. Sydöstra sträfpelaren har ännu å hvarje hörn sina tre kolonner mellan hålkälar, såsom den sydvestra för få år sedan hade. På sträfpelaren nära vestra liksom på den motsvarande nära östra sidan om ingången synas lemningar efter en prydlig baldakin, som inrymt en bildstod.
Enligt sigillum consistorii ecclesiastici Wisbyensis af 1740 utgjordes kapellets betäckning af ett luttak med vattenfall åt söder, och sträfpelarne åt samma håll uppspirade deröfver med höga, löfprydda fialer [1]. Efter en svår eldsvåda, som 1744 öfvergick kyrkan, uppdrogs å södra sidomuren ett stort röste i eländigt rococomaner. En af ifrågavarande fialer ligger ännu å kyrkovinden. Öfver den sydvestra liksom öfver den sydöstra sträfpelaren ses en stor utkastare och en dylik ligger jemväl på vinden. Den sydvestra utkastaren liknar en
- ↑ Wallin, Gothl. saml. D. I. S. 130.
