Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs
152

man, hvilken med bart hår och kappa krypande på en stång har öppen mun; den sydöstra framter djefvulen, hvilken, om halsen bunden med en kedja, har långa öron och krokiga horn samt ett rysligt gap; den tredje, som ligger å vinden, föreställer Simson, hvilken sittande på lejonets rygg uppbryter dess käftar. Dessa figurer äro hållna i nära naturlig storlek. Vidunderliga utkastare eller takrännor äro ingalunda ovanliga i sednare medeltidsstil.

Alla socklarne, hörnstyckena, pelarne till största delen, bågarne, dörr- och fönsteromfattningarne, posterne, rosverken, kolonnerne, sträfpelarne, utskottsrännorna och bildverken äro med skicklighet huggna af kalksten. Yttre dörromfattningarne bestå till en stor del af slipad sådan. Ehuru kyrkan undergått flere häftiga eldsvådor och varit många århundraden blottställd för luftens inverkan, är hon temligen väl bibehållen. Deremot har kapellet i anseende till dåligt val af kalksten lidit mycket af vittring. De öfriga murytorna så väl ut- som invändigt samt takhvalfven bestå af tuktad kalksten. Att all huggen kalksten ursprungligen varit både ut- och invändigt fri från hvitlimning, kan icke dragas i tvifvelsmål, men att deremot den tuktade haft en tunn anputs, är så mycket vissare, som landskyrkorna på Gotland med högst få undantag äro på sådant sätt behandlade. Nu se vi denna ansenliga helgedom, den enda, som vidmakthålles af de många, hvilka uppstått i Wisby, vara med undantag af yttre dörromfattningarna samt fönsterposterna och rosverken på ett bedröfligt sätt öfverstruken med kalkröra. Härvid bör dock erinras, att de sex vestra pelarne svårligen kunna till sina ojemna sidor, som tillkommit genom