Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/176

Den här sidan har korrekturlästs
164

I kyrkan finnes en dopfunt, hvilken består af rödaktig och hvitsprängd kalksten samt är slipad. Foten är rund och inåtsvängd, mellanstycket afsmalnar uppåt och har enligt vanligheten öfverst en ring. Skålen, som liknar fyra förenade och utåtsvängda halfcirklar, är inunder halfklotformig och prydes å hvarje kupa med fyra blad. Dopfunten, hvilken tyckes vara ungefär lika gammal som kyrkan, har för mycket lång tid sedan sönderspruckit, hvadan den omgifvits med ett jernband, som utgöres af fyra sammannitade halfcirklar och ådagalägger forntidens usla smiden. Dopfunten innehåller en kopparkittel i form af fyra halfcirklar, hvilken tyckes ha en ganska hög ålder och är mycket ovanlig, emedan få sådana förefinnas. Skålens yttre tvärmått på midten af halfcirklarna utgör 3.7, i svicklorna 3.2, dopfuntens hela höjd 3.4, tjocklek 0.3.

I nordöstra tornet finnes i nedra rummet en ganska väl huggen bildstod af hvit, polerad marmor. Denna bildstod, som troligtvis föreställer S. Hedvig och är utförd i halfnaturlig storlek, har öppen krona och håller på högra armen en modell af ett kapell. Ansigte och mantel samt draperier äro mycket väl hållna. Hvad hon burit i venstra handen är bortslaget. Håret är lockigt. Bildstoden är väl bibehållen.

En tafla af fin sandsten står i samma rum. Denna tafla, hvilken är 3.4 bred och 4.8 hög, föreställer i nära fullrunda figurer, huru ormen slingrar sig i kunskapens träd och engeln med ett svärd utdrifver Adam och Eva ur lustgården. Alla tre äro klädda, men barfotade och barhufvade. Engeln har vingar.

För mera än ett halft sekel tillbaka ha på många ställen utrikes stadskyrkor blifvit befriade från sina