Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/179

Den här sidan har korrekturlästs
167

norr runda sidor samt åt söder ett grekiskt kors. Den norra toppstenen är alldeles slät, men knoppen visar runda sidor åt fyra håll och har ett grekiskt kors å hvardera. Betäckningen består af tegelpannor med vattenfall åt vester och öster. Omfattningarne, som intaga portens ytterkanter, äro 1.2 tjocka, genomgången håller 8.0 i bredd och 6.1 tvärsigenom. Norra porten är ganska märkvärdig och alldeles oskadad och har således med mycket skäl blifvit bibehållen.

De två nedbrutna portarne hade vanliga stängsel af bräder med gångjern. Uti de två bibehållna portarne ligga såkallade rister eller jerngaller, hvilka troligtvis blifvit vid södra portens tillkomst inlagda för att utan begagnande af stängsel freda kyrkogården för både hundar och andra kreatur. För öfrigt äro dessa jerngaller de enda, som finnas på Gotland; men dylika äro likväl ganska vanliga, der kyrkogårdar omgifvas af försänkta ringmurar.

Från kyrkogårdens södra sida uppgår en stentrappa med 86 steg på Klinten, hvarå flere mindre hus ligga inom stadens ringmur. Kyrkan ses derifrån ligga under bergshöjden, så att blott tornen höja sig deröfver, men den egentliga staden ligger djupt derunder, och synkretsen derutanför begränsas af hafsrymden.