Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/184

Den här sidan har korrekturlästs
172

attisk bas med skyddsblad. Stammen utgöres af två större och jemväl två något mindre rundstafvar och midt deremellan en större, skarpkantig rundstaf. Det synes påtagligen, att en mur slutat sig till denna pilaster både i söder och norr. Det vill alltså tyckas, som der ej allenast funnits mellan- utan äfven sidokor, hvilka motsvarat mellan- och sidoskeppen. Någon närmare upplysning i afseende på detta långhus kan ej fås, förrän den såkallade Säcken utgräfves. Spår efter en ingång, som haft ut- och invändigt rätvinklig omfattning med tjocka poster på tröskel i midten, märkas å lemningen af långhusets norra sidomur på 13.5 afstånd från tornets nordöstra hörn. I långhuset ha, såsom det här och der visar sig, funnits bönpallar, hvilka varit 1.0 breda och lika höga. Tornets och långhusets socklar ha bestått af en vanlig skråkant och derpå en platt med rundstaf; men det förras socklar äro 0.7 högre än det sednares.

Kyrkan har till yttre murbeklädnaden, alla omfattningarna, pelarna och pilastrarna bestått af väl huggen, men för öfrigt af tuktaf kalksten. Kors- och tunnhvalfven äro slagna af kalkflisor. Emedan kyrkan till hela det yttre varit uppförd af huggen sten, har hon blifvit på det skonslösaste sätt medtagen, och tornets yttre mursidor äro nästan helt och hållet afklädda.

Ehuru kyrkan är utförd i rundbågs-, så röjes deri spår af äldre öfvergångsstil. Hon tyckes derföre ha snarare tillkommit mot slutet än i början af tolfte århundradet. Denne helgedom var en sockenkyrka och hade sin egen kyrkoherde. När Lybeckarne 1509 öfverrumplade Wisby och antände norra delen deraf, blef kyrkan afbränd. Enligt sägen skall under