tvenne små korsfördjupningar. Öfra afdelningen består af en lodrät undersats, som motsvarar mellanskeppets bredd och prydes med åtta små rundbågiga nichfördjupningar. På denna undersats, hvilken håller vidpass 6.0 i höjd, följer en uppsats med branta fall åt söder och norr. Samma uppsats har nederst två rundbågiga ljusöppningar och midt deröfver lemningar efter en mindre sådan. Vi finna af detta gafvelröste, att hvardera af sidoskeppen haft ett luttak och mellanskeppet ett kroppåstak, som varit åtskildta af lodräta väggar. Då här icke finnas öfver pelarraderna såsom i S. Maria några sträckmurar, måste dessa väggar bestått af idel trä.
Långhusets östra gafvelmur har haft, såsom lemningar visa, ett halfröste åt söder och ett sådant åt norr, hvilka motsvarat sidoskeppens luttak. Deremot finnas inga lemningar, som antyda, att dessa halfrösten haft ett mellanröste, hvilket motsvarat mellanskeppets kroppåstak. Alltså vill det synas, som korets omgifningsmurar varit lika höga med mellanskeppets takfot. Till följd häraf måste mellanskeppets kroppåstak förenat sig med korets betäckning, hvilken tvifvelsutan haft lika vattenfall åt båda sidorna och den treslutna altarväggen.
Enär kyrkotorn, såsom vi ofvanföre visat, under den äldre medeltiden, då klockor ej brukades i Norden, blott uppfördes till försvarsverk, så ansågos dylika byggnader vid klosterhus, som voro fridens boningar, rentaf öfverflödiga. Af detta skäl saknas torn vid gamla klosterkyrkor i Norden. Sedan klockor kommit i bruk, blefvo takryttare derför anbragta, och troligtvis har S. Nikolaus haft en dylik.
Kyrkan är uppförd till det yttre och till alla
