Detsamma gäller om det sydvestra och nordvestra hörnets pilastrar i jemförelse med det sydöstra och nordöstra hörnets motsvarande. Det företer sig uppenbart, att långhuset haft en gafvelmur i öster, som intagit den plats, hvarå de två östligaste pelarne motsvara de fina runda pilastrarna å södra och norra sidomuren. Således har långhuset ursprungligen haft fem icke såsom nu sex hvalfafdelningar. På dylikt sätt ha de ingångar, hvilka intaga midten af södra och norra sidomuren, haft en passande ställning nedanför högaltaret. Efter kyrkans förlängning är deremot denna ställning ganska ovanlig.
Alla portalerne framte ren rundbågsstil. Detsamma gäller om den stora fönsterrosen öfver den sydvestra ingången. Härvid bör i förbigående erinras, att den sistberörda ingången är dragen, så långt rummet medgifvit, intill sydvestra hörnet, men att den stora fönsterrosen öfver densamma blifvit ställd i midten af hvalfafdelningen. Häraf har således en betydlig skefhet emellan ingången och fönsterrosen tillkommit, enär man på urgammalt sätt anbragt ingången så nära som möjligt intill gafvelmuren, men enligt bestämd anordning insatt fönsterrosen i midten af hvalfafdelningen. Denna skefhet bidrager icke till sidomurens förstärkning utan tvärtom till densammas försvagande. De små rundbågiga fönstren, som parvis intaga midten af den norra sidomurens fyra vestra hvalfafdelningar och den södras två mellersta, visa på det solklaraste, att långhusets vestra och mellersta tredjedel äro äldre än dess förlängning. Att den nästsista hvalfafdelningen åt vester haft å den södra sidomuren ett par små rundbågiga fönster, hvilka motsvarat ett par sådana å den norra, är mer än
