Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/202

190

nästsiste pelare åt öster ses mot midten af vestra sidan en upprättstående sköld, hvilken 2.2 bred och 3.0 hög, framspringer nära 0.2.5 ifrån murytan. Då skölden, som liknar en uppnedvänd spetsbåge med vågrät bas, bildas af pelarens genomlöpande qvaderstycken, är den naturligtvis samtidig med densamme. Å skölden, hvilken intager tre skiften och är alldeles slät, läses: Jacob Charra, och derunder står ett bomärke, som tillsammans utgöra tre rader öfver hvarandra. Såväl bokstäfverne som bomärket äro 0.6.5 höga. Måhända har den man, hvilken haft detta namn, hufvudsakligen bidragit till pelarnas och takhvalfvens uppförande eller varit brödernas prior. I den äldre medeltiden var det en stor sällsynthet, att byggmästare å helgedomar angåfvo sina namn, och i sådan händelse iakttogs den största anspråkslöshet. Vi vilja såsom exempel härpå anföra, att uti en liten rund fördjupning å korutsprånget af kyrkan i Wurtzburg slår: Henricus me fecit, och uti en liten sköld på midtposten af hufvudingången till domen i Halberstadt: m. f. episcopus Gedanensis. Enär å den ofvanbeskrifna skölden me fecit eller m. f. saknas, så har derpå befintliga namn icke tillhört byggmästaren. Dessutom visar skölden med sin ovanliga storlek samt både form och bokstäfver, att den tillkommit under den sednaste medeltiden. De högspetsiga förenings- och skiljebågarne samt de uppjagade kapporna, hvilka ådagalägga en ganska sen spetsbågsstil, ha icke kunnat enligt vår öfvertygelse uppstå förrän nära femtonde seklets utgång. Långhusets vestra gafvelröste, som företer både rund- och spetsbågar samt en mängd prydnader utan någon ren hållning, förråder en ganska sen tillkomst och har troligtvis samma ålder