har mera än den första afdelningen blifvit inrättad till gudstjenst, men deremot den andra och tredje blott till försvar mot anfall [1].
De altarnicher, som omgifva den nedra och öfra triumfbågen i Helgeandskyrkan, ha mycken likhet med de altarnicher, hvilka ses jemte triumfbågen i S. Maria kyrka. Den stora altarnichen i Helgeandskyrkans kor är visserligen en ovanlig inbyggnad, men tvenne af landskyrkorna på Gotland ha äfven sådana. Om koret på detta sätt lidit en ej obetydlig inkräktning, har man likväl dymedelst fått, hvad fordom i hög grad värderades, ett halfrundt utsprång och vid sidorna derom sakristior och förvaringsrum, hvadan utbyggnader blifvit öfverflödiga. Vi ha ofvanföre sett, att de östra tornen vid S. Maria kyrka äro för dylika ändamål inredda.
I betraktande af dessa förhållanden finna vi uti Helgeandskyrkan inga sådana egenheter, som antyda några andra andaktsöfningar än de, hvilka under medeltiden voro vanliga. Vi anse således, att skeppets både nedra och öfra afdelningar blifvit begagnade till förrättande af messläsning; men att korets högaltare i öster varit gemensamt för beggedera. Att öfra afdelningen blifvit egentligen upptagen af qvinnor, kunna vi icke tro. Trapporna ditupp äro både öppna och branta, och den stora genombrytningen i öfra golfplanen är mindre obehaglig för män än för qvinnor.
Strelow har utan anförande af något bevis uppgifvit, att Helgeandskyrkan blifvit 1046 uppförd. Några nyare författare ha utan betänkande antagit denna
- ↑ Se vidare härom Brunius, Konstanteckningar under en resa till Bornholm år 1857, S. 209–221.
