bågöppningen till södra sidoskeppet. Deremot finnes ett ganska smalt temligen högt fönster med rundbågig betäckning åt öster. En sådan blandning röjer en sen medeltidsstil. Södra ingångens omfattning är hållen i rundbågsstil och har tvifvelsutan intagit den bortbrutna delen af korets södra sidomur. Det stora rundfönstret öfver ingången består till omfattningen af tegelsten. Detta ställe är det enda, hvarest tegelsten blifvit i kyrkan begagnad, och det vittnar om en sen byggnadstid. Att likväl den stora omfattningen tillkommit under medeltiden, visar det tvådelade fönster, som blifvit deri insatt och som består af kalk- och tegelsten.
Å långhusets vestra gafvelmur vid norra ändan synas lemningar af ett spetsigt röste och derpå en raksluten ingång till takhvalfven, men deremot märkas inga sådana å detsammas östra. Det tyckes dock ej vara osannolikt, att en stor spetsig hjelpbåge öfver triumfbågen uppburit ett högt röste. Vi finna en hjelpbåge öfver tornbågen. Intet spår antyder, att pelarne uppburit några sträckmurar för vattentakets understödjande. Det tyckes fasthellre, som långhuset varit betäckt med ett enda kroppåstak. Detta vattentak måste således haft 63.0 spännvidd. Härvid bör erinras, att Linköpings domkyrka, som håller 105.0 i yttre bredd, och Vadstena klosterkyrka, hvilken är 12.0 bredare, betäckas till mellan- och sidoskepp med kroppåstak utan understödjande sträckmurar och utan afsatser. Korets östra gafvelmur uppbär ett spetsigt röste, som saknar prydnader, men har öfverst en stor glugg, hvilken är ornamentlös. Alltså måste dithörande vattentak varit spetsigt och slutit sig antingen till ett röste af mur- eller träverk å långhusets östra
