Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/234

Den här sidan har korrekturlästs
222

vestra gafvelmuren ses en ovanligt stor men föga djup sittnich med lågrakspetsig betäckning. Ett spetsigt fönster öfver sittnichen visar lemningar af en midtpost, hvilken uppburit två spetsbågar och deremellan en enkel ring. Den östra hvalfafdelningen har å sidomuren ett spetsbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar. Å den östra gafvelmuren finnes ett fönster, hvilket i ljuset är rakslutet, men till det yttre och inre snedsmygigt och lågrakspetsigt. Midt emot tillbyggnadens östra hvalfafdelning har en stor spetsig bågöppning blifvit uppbruten å södra sidoskeppets sidomur. Denna öppning är lika gammal som tillbyggnaden och numera igenmurad. Triumfbågen är ganska smal, men mycket hög och har halfcirkelformig betäckning. Spår förmärkas efter förvittrade dynstenar.

Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 25.3 och i motsatt riktning 24.6, betäckes med ett lågspetsigt korshvalf, hvars kappor äro raka och föga uppåtgående. Väggfasta hörnkolonner, hvilka uppbära samma korshvalf, ha attiska baser med skyddsblad och förvittrade kapitäler och kransar. Derifrån uppgå rundstafviga korsbågar; men kantbågar saknas. Kapporna ha till största delen nedfallit. Socklarne bestå af en skråkantig grundsten och derpå en attisk bas. Till koret finnes en ingång å södra sidomuren närmare vestra ändan. Breda, mycket skadade poster ha uppburit ett trebladigt dörrfält, hvilket qvarsitter. Derutanför ses å hvarje sida ett starkt murhörn och derpå en rundbåge. Hela omfattningen har rundstafviga hörn. Vidare framstå lemningar af en stark halfkolonn å hvarje sida och af en spetsbåge derpå. Ehuru halfkolonnerne äro till största delen bortbrutna och