qvarsittande stycken förvittrade; så märkes, att de varit ganska rikt sirade, och att derå uppstått ett spetsigt röste. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å korets södra sidomur ha två mindre fönster med sneda smygar och halfrunda betäckningar stått nära hvarandra. Efter deras igenmurande har ett bredare och högre fönster, som saknar betäckning, tillkommit. Detta fönster är till det yttre och inre snedsmygigt och härrör från den sednare medeltiden. I norra sidomuren nära vestra ändan ses ett litet fyrkantigt väggskåp. Nära östra ändan af den berörda sidomuren finnes en rundbågig och skarpkantig ingång till en sakristia, hvilken är bortbruten, och hvilken haft, såsom vi nyss omnämnt, ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr och derpå ett öfre rum.
Utsprånget, hvars grundform liknar en styltad rundbåge, håller 21.4 i inre bredd, 14.4 i djup och dess betäckning består af ett halft hjelmhvalf, som till största delen nedrasat. Tribunbågen, hvilken varit ensprångig och skarpkantig, har äfven nästan helt och hållet nedfallit. Socklarne likna korets. Från socklarna uppstå fyra pilastrar, som i hörnen siras med rundstafvar och hålla 1.1.5 i bredd och 0.8 i tjocklek. Utsprånget upplyses af tre små fönster, hvilka alla är rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga och ha höga bröstningar. Ett fönster åt söder är dubbelt bredare och högre, men har hälften lägre bröstning än de nyssberörda. Detta fönster, som är till det yttre och inre snedsmygigt, har blifvit i sednare medeltiden uppbrutet. Betäckningen å samma fönster är förstörd. I utsprångets norra sidomur ses ett fyrkantigt väggskåp.
Långhusets östra gafvelröste qvarstår och derå ses
