Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/241

Den här sidan har korrekturlästs
229

pelarnas afstånd från hvarandra 22.0 till 23.0, från omgifningsmurarna 7.5 till 9.5. Omgifningsmurarne äro 7.6 tjocka. De två vestra pelarnas stammar hålla i hvarje sida 5.0, men de två östra 3.9. De föreningsbågar, som sammanbinda de två vestra pelarna med hvarandra och med omgifningsmurarna, äro 5.0, men de öfriga blott 3.9 breda. Det mellersta samt det södra, vestra och norra korshvalfvets höjd under slutstenarna utgör 50.0. Pelarne äro 31.3 höga.

En stor ingång på midten af södra, en på midten af vestra och en på midten af norra korsarmens gafvelmur inleda i kyrkan. Alla omfattningarne ha till det yttre mycket stora smygar och rundbågiga betäckningar, till det inre lindriga smygar och lågrakspetsiga betäckningar. Ingångarne äro i anslagen 6.5 breda och 16.0 höga.

Södra ingången har breda poster, hvilka uppbära ett dörrfält, som varit tvåbladigt och har söndersprungit. De murhörn och kolonner, hvilka prydt sidorna, saknas; men bägarlika kapitäler ses å östra sidan. Dithörande betäckning är i behåll. Innerst kastar sig en grof rundstaf. Derefter följer en grof, rätvinklig båge, hvilken siras med en fasettstaf mellan två rundstafvar. Sedan höjer sig åter en grof rundstaf. Ytterst framstår en grof rätvinklig båge.

Vestra ingången har breda poster, som uppbära en skarpkantig rundbåge. Derefter följa tre stora murhörn å hvarje sida, hvaremellan två kolonner stått. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och slätta för murhörnen men löfprydda för kolonnerna. Af de sednare saknas alla skaften. Kransarne äro hålkälade. Murhörnen