Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/244

Den här sidan har korrekturlästs
232

De tjocka posterne ha uppburit på konsoler ett dörrfält. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Österom samma ingång ses ett stort fönster, som har ut- och invändigt sneda smygar och rundbågig betäckning och som troligtvis blifvit i sednare medeltiden utvidgadt och nu är till stor del förstördt. Korets norra sidomur har en liten rätvinklig och rundbågig ingång till en bortbruten sakristia. Denna ingång är till det yttre igenmurad.

Utsprångets bågöppning håller 19.5 i bredd, dess mellersta tvärmått utgör 20.3 och djup 13.2. Koret är till omgifningsmurarna något bredare och högre än utsprånget, så att framstående hörn utvändigt bildas mellan det förra och det sednare. Utsprånget har enligt vanlig anordning tre små rundbågiga fönster med temligen höga bröstningar. Dessa fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. Mot medeltidens slut har utsprånget fått åt söder ett större fönster, hvilket är rundbågigt och snedsmygigt.

Om kyrkan är, såsom vi redan visat, till sin grundidé ganska ovanlig, så är hon, såsom vi vilja nu utreda, till sina trappor och gångar i omgifningsmurarna ännu ovanligare. Midt uti korsarmarnas sidomurar och skeppets närmaste hörnmurar finnas i tre afdelningar öfver hvarandra trappor och gångar, som äro 2.5 breda och 9.0 till 10.0 höga. Trapporna ha beqväma steg och hviloplatser i vinklarna, och gångarne äro vågräta. Stora dels enkla dels två- och tredelade bågöppningar inåt kyrkan samt smala och låga gluggar utåt ge dessa trappor och gångar tillräcklig dager och luftvexling. Trapporna betäckas med sträckstenar, hvilka äro lagda afsatsvis öfver hvarandra. Gångarne ha tunnhvalf med