nära vestra korsarmens södra sida, motsvarar den närmaste gången. Ehuru samma dörröppning, hvilken fört ut- och inifrån, höjer sig fulla 10.0 öfver marken; så kan utvändigt intet spår skönjas efter någon yttre trappa. Ett presthus har förmodligen legat nära vid vestra korsarmens södra sida och en betäckt gång måtte från detsammas öfra våning inledt genom merberörda dörröppning i kyrkan. Exempel saknas ej på dylika gångar vid ansenliga helgedomar, hvilka tillkommit under medeltiden. Uti Lund har erkebiskopens palats, som legat på norra sidan om helt nära intill domkyrkan, haft en dylik gång, hvilken hvilat på kolonner och infört i hennes tvärskepp. Erkebiskopens äldsta residens i Upsala har jemväl haft en betäckt gång, hvilken bestått af trä och hvilat på pelare och bågar af sten. Denna gång har sträckt sig öfver gatan till ett närbeläget hus och vidare till en dörröppning å domkyrkans hufvudfasad [1].
Hvarje konstforskare, som närmare granskat denna märkvärdiga kyrka, måste vara mycket angelägen att få kännedom om hennes byggnadstid. Då vi sakna alla historiska vittnesbörd i afseende på samma kyrkas byggnadsår, så kunna vi endast söka någon kännedom derom af hennes byggnadsförhållanden. Denne helgedom röjer en ganska ren och enkel rundbågsstil och är tvifvelsutan äldre än S. Maria, S. Klemens’ och S. Olofs kyrkor, hvilka alla tre förete en vida mer utbildad rundbågsstil, och ha flere former af äldre spetsbågsstil.
Härtill kommer, att S. Lars ej visar det ringaste
- ↑ Brunius, Beskrifning om Lunds domkyrka, omarb. upplaga. S. 57 och konstanteckningar under en resa år 1849, S. 467.
