och församlingen allsintet, kunde väl en utländning bli pastor vid en kyrka i Wisby, hvarest de fleste invånarne voro födda utrikes eller afkomlingar af sådana. Att en så ansenlig kyrka som S. Lars skulle blifvit på Gotland uppförd af köpmän från Tyskland, strider emot all sannolikhet; helst Tyskar, bosatte i Wisby, byggt sig en ovanligt stor helgedom, hvilken, såsom vi ofvanföre nämnt, 1225 invigdes. Det vill fasthellre synas, som S. Lars, troligtvis en ibland de äldsta i Wisby, varit en gemensam helgedom för menigheter af flere olika nationer.
Liksom S. Drotten äfven hetat H. Trefaldighetskyrkan, så har S. Lars också hetat S. Anna. Anledningen till dessa dubbla benämningar är deraf förklarlig, att berörda kyrkor liksom andra under medeltiden blifvit invigda till mer än ett helgon. Dessa helgedomar ha af ålder kallats Södra och Norra Systerkyrkan [1]. Samma Herrans hus ha intill våra dagar kallats Systerkyrkorna, och gatan, hvilken åtskiljer dem, heter Syskongatan. Enligt en gammal sägen skola två systrar, som ej kunnat trifvas i ett Herrans hus tillsammans, låtit hvardera för sig bygga dessa helgedomar. Man behöfver ej hemta utländska icke ens långväga exempel på dylika sagor. Så skola Martebo och Lummelunds kyrkor på Gotland blifvit byggda af två systrar, Martha och Lomma [2]. Wallin säger, atl S. Drotten och S. Lars äro hvarandra så lika som tu ägg. Detta yttrande visar, såsom mycket annat, att man för ett århundrade tillbaka hade intet begrepp om
