Henrik i Upsala [1]. Likväl blefvo korstolarne först 1408 färdiga [2].
Då långhusets omgifningsmurar blott äro 4.5 tjocka och sakna yttre sträfpelare och inre pilastrar, kan ingen undra derpå, att de ursprungliga takhvalfven, hvilka haft ansenlig höjd och spännvidd samt tvifvelsutan bestått af kalkflisor med öfver 1.0 tjocklek, börjat efter östra gafvelmurens genombrytning för korets byggnad att hota med instörtning. Gardianen Albertus lät 1397 bygga sex nya pelare och sex nya takhvalf i långhusets östligaste del [3]. Sedan sex af långhusets gamla takhvalf 1402 instörtat, så ombyggdes de med gåfvor af den tvenne år förut aflidne Albertus. Alla takhvalfven blefvo 1413 fullbordade [4].
Då Franciskanerne eller Gråbröderne egentligen uppehöllo sig genom almosor, som de när och fjerran samlade, så torde mången tycka, att dylika tillgångar ej kunde förslå för så kostsamma arbeten som de ifrågavarande. Men innan katholicismens lättrogenhet skingrades af reformationens tvifvel, bidrogo höga och låga samt bildade och obildade med ansenliga gåfvor. Det är af mycket intresse att i Gråbrödernas egna anteckningar finna flere betydande bidrag, hvilka gifvits till utvidgning och iståndsättning af deras kyrka. Hermannus Münter, som dog 1375, gjorde en ansenlig gåfva till korbyggnaden. Hermannus de Elten, hvilken afled 1368, skänkte för sin begängelse 100 mark silfver till
- ↑ Diarium Minorit. Wisby. Script. Rer. Svec. T. I. S. I. P. 34. Necrologium Fratrum Min. in Wisby. Script. Rer. Dan. T. VI. P. 566.
- ↑ Diar. Minorit. Wisby. Script. Rer. Svec. T. I. S. I. P. 36.
- ↑ Necrol. Fr. Min. in Wisby. Script. Rer. Dan. T. VI. P. 566.
- ↑ Diar. Minorit. Wisby. Script. Rer. Svec. T. I. S. I. P. 35, 37.
