Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/267

255

öfra åttkantiga, och ha större och mindre hålkälar och rundstafvar. Stammarne äro åttkantiga. Kransarne äro jemväl åttkantiga och 2.0 höga; den nedra hälften består af rundstaf, hålkäl och platt, men den öfra af en uppnedvänd attisk bas. Pelarne, som hålla 6.0 i tvärmått och 43.5 i höjd, motsvaras å den östra gafvelmuren af framskjutande kragstenar, hvilka nederst äro klotformiga, derpå skråkantiga med hög platt, och de ha sedan en djup hålkäl emellan två rundstafvar och en mycket hög platt, vidare likhet med pelarnas kransar. Formen, som utgör en half åttkant, har pelarnas grofhet. Föreningsbågarne äro skarpkantiga och spetsiga samt nederst afkantade för att öfverensstämma med kransarne. Midt emot pelarna framstå å långhusets sidomurar kragstenar, af hvilka några utgöras af en rundstaf och derpå en hålkäl, men andra af runda nedåt spetsiga knoppar och tresprångiga öfverstycken. Det visar sig, att man gjort några nya och begagnat några gamla kragstenar, som alla motsvara pelarnas kransar, och uppbära sidoskeppens skiljebågar, hvilka, 2.1.5 breda, äro skarpkantiga och spetsiga men nära pelarnas kransar afkantade. Föreningsbågarne ha betydliga lemningar af sträckmurar, hvarpå från kransarna uppstå 3.0 breda och 0.9 starka pilastrar till nära lika höjd med föreningsbågarnas spetsar. Ifrån pilastrarna, som ha afskurna hörn och på midten en framstående bandlist, kasta sig tvärsöfver mellanskeppet spetsiga skiljebågar, hvilka, lika breda med desamma, äro skarpkantiga och ha framtill karnisade stafvar mellan djupa hålkälar. Dessa stafvar hvila på runda tillspetsade kragstenar. Alla föreningsbågarne äro i behåll, och skiljebågarne öfver mellanskeppet qvarstå, men blott trenne