Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/269

Den här sidan har korrekturlästs
257

För uppbärande af triumfbågen, som har mellanskeppets bredd och höjd samt alldeles liknar en af detsammas skiljebågar, är en pilaster på kragsten uppdragen å södra hörnet och två sådana å norra; en nödvändighet, hvilken uppstått af pelarradernas skefva ställning. Koret förstärkes med sex yttre sträfpelare, som ha skråkantiga indragningar och kroppåslika betäckningar. Socklarne äro skråkantiga och gesimserne hålkälade. Sträfpelarne ha äfven hålkälade gesimser. Altarväggen bildar tre sidor af en åttkant. Koret har prydliga kragstenar, hvilka äro femsidiga och sirade med en djup hålkäl mellan två fina rundstafvar och hvilka uppburit för vestra hälften ett korshvalf och för östra ett sådant med utgreningar åt sydost och nordost samt öster. Skilje- och korsbågarne ha karnisade rundstafvar mellan djupa hålkälar. Å södra och norra sidomuren samt altarväggen finnas hålkälade kantbågar. Såväl södra som norra sidomuren har två höga, spetsiga och tvådelade fönster och altarväggen tre sådana. Omfattningarne äro ut- och invändigt snedsmygiga med branta platter. I midten af omfattningarna framstå snedsmygiga karmar, som tillika med öfverensstämmande midtposter uppburit, såsom lemningar visa, trebladiga spetsbågar och derpå tre- eller fyrbladiga ringar.

Å korets norra sidomur vid vestra ändan märkes en spetsbågig ingång, hvars omfattning har höga skråkantiga samt rundstafviga och hålkälade socklar samt derpå hålkälade och rundstafviga samt karnisartade listverk. På hålkälade konsoler hvilar ett rakt dörrfält, hvilket prydes med en mycket stor fembladig ros. Denna ingång, som är utvändigt igenmurad, har inledt till en sakristia, hvilken är bortbruten. En spetsbågig

17