Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/280

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

S. Petrus eller S. Peder och S. Johannes eller S. Hans.


En mäktig man Botair, hemma i Akebäck, byggde, såsom ofvanföre nämnes, en kyrka uti Vall, hvilken hedningarne uppbrände, och han uppförde en annan i Wi, hvarest Wisby sedan uppstod. Hedningarne ville äfven uppbränna sistberörde helgedom, men Botairs svärfader Lickair den vise afstyrde detta tilltag. Denna kyrka, som låg under Klinten och invigdes till alla helgon, var på Gotland den första, hvilken fick qvarstå. Sedan byggdes på samma ställe, der berörda kyrka legat, en annan helgedom, som invigdes till S. Petrus[1]. Bravnii teckning, hvilken blifvit för mer än tvåhundrafemtio år sedan tagen af Wisby, framställer med angifna namn S. Peders och S. Hans’ kyrkor, så att den förra utgör södra och den sednare norra delen af en sammanhängande byggnad med tvenne fyrkantiga torn i vester[2]. En stor karta öfver Wisby af 1646 anger platsen för S. Peder, som redan var förstörd, alldeles invid södra sidan af S. Hans, hvars vestra del var bibehållen[3]. Emellertid skulle S. Peder enligt Strelows berättelse legat i samma trakt af staden som S. Olof och S. Nikolaus[4]. Denna uppgift förtjenar såsom mången annan af samme författare ingen vederläggning. På Dahlbergs grund- och uppritning af Wisby anges S.

  1. Guta saga K. 4.
  2. Urbium præcipuarum mundi theatrum, auctore G. Bravnio, V. n. 39.
  3. Plante der Stadt Wisby, Anno 1646.
  4. Strelow, S. 240.